Sommarregn.. är mysigt så länge man kan välja att sitta inne i soffan och titta ut genom fönstret medan regnet blöter ner det nyklippta gräset.

   Trodde inte att ett ställe kunde ligga mig så varmt om hjärtat, men det var precis som om den sista tråden klipptes och nu finns det inte längre något som binder en kvar..  bara sälja sådär utan att säga något, trots att vi sprungit på dem flera gånger, de vågade nog inte och ville väl slippa att se våra ledsna ansikten.. där i våran soffa har vi upplevt många skratt och djupa samtal, vi tillbringade ju i princip hela vårt sista år i den bruna soffan.  Konstig känsla,. det gjorde så ont i mig när jag såg den nya skylten..  det har betytt mycket för mig., det har sina skäl..  Jag hör ju hur det låter, men det är något speciellt..  ingen som förstår den känslan riktigt.

På två år har jag blivit en helt ny människa. tre år sedan hade jag knappt hoppet kvar och idag kan jag inte ens föreställa mig att vända tillbaka, får mardrömmar bara av själva tanken..ett år jag gärna skulle sudda ut ur mitt liv, det förde visserligen något gott med sig.. men ja. nej på det i alla fall.

   Jag är bara rädd att jag inte längre får plats, det gör mig obeskrivligt rädd..   

Just nu vill jag inte ha fler förändringar i mitt liv..  men det är väl så att det helt enkelt är ofrånkomligt.

så mycket jag vill säga med orden räcker inte alltid till.. så många frågor som saknar svar. I bland är det  tur att ett leende kan dölja så mycket.     

Det är alltid samma känlsa och kemi., haha.. lite kul faktiskt..  soulmates om tio år..  

Saknar att vara med ute när det är race , om han bara vore lite äldre hade de varit perfekt.. men han är duktig min lillebror.. kanske bär det av mot Holland i juli.