att något man trodde försvunnit helt och hållet kan komma tillbaka som ett slag i hjärtat då och då, visste jag inte..
   hur man kan bli så osäker på något som man egentligen är som säkrast på, förstår jag inte heller...
det är rädslan att inte räcka till, att inte duga, att inte vara tillräcklig, som kommer krypandes då och då...

jag behöver inte vara osäker., jag räcker till. jag vet det, en del av mig vet det.. men i en annan del av mig ligger det förflutna kvar och paniken växer, helt utan anledning, men ändå i bland....

det är svårt..