så lika är vi väl ändå inte ??
min lillasyster kom förbi jobbet en sväng igår, och vi passade givetvis på att fula oss lite med kameran ute i det fina vädret en stund.. man får ju liksom passa på ;)
se där.. så himla lika är vi väl ändå inte när allt kommer omkring ?? man ser la kanske att vi är syskon det kan jag ju förstå med annars.. nope, inte enligt mig är vi inte så lika i alla fall,., inte enligt våra nära och kära heller, men jag vet inte. hon är ju trots allt tre år yngre., och jag står till vänster om ni nu skulle ha svårt att urskila detta.. ;)
min lilla fotomodell till lillasyster.. inte illa.. ;) lite lika kanske vi är då, till utsidan i så fall, för annars är vi rätt olika, . men kul har vi om vi gör något ;) vi e ju trots allt syskon.
SyskonKärlek ..
♥
se där.. så himla lika är vi väl ändå inte när allt kommer omkring ?? man ser la kanske att vi är syskon det kan jag ju förstå med annars.. nope, inte enligt mig är vi inte så lika i alla fall,., inte enligt våra nära och kära heller, men jag vet inte. hon är ju trots allt tre år yngre., och jag står till vänster om ni nu skulle ha svårt att urskila detta.. ;)
min lilla fotomodell till lillasyster.. inte illa.. ;) lite lika kanske vi är då, till utsidan i så fall, för annars är vi rätt olika, . men kul har vi om vi gör något ;) vi e ju trots allt syskon.
SyskonKärlek ..
♥
just precis nu...
står denna underbara ljusburk och brinner på mitt skrivbord, och fyller hela rummet med en himmelt doft,.
att alla ljusen kommer i en sådan här fin burk är ju bara pricken över i:et, i alla fall om man är så svag för sånt som jag är.. luktar ljuvligt gör det i alla fall.. detta doftar clean cotton.,
♥
att alla ljusen kommer i en sådan här fin burk är ju bara pricken över i:et, i alla fall om man är så svag för sånt som jag är.. luktar ljuvligt gör det i alla fall.. detta doftar clean cotton.,
♥
förresten..
för dig som undrade så har jag köpt Ed Hardy sjalen på Raglady i Göteborg..
♥
♥
när vi ändå är inne på kalenderflickor...
måste jag bara säga att jag diggar skarpt min väggalmanacka som jag fick av Krull i födelsedagspresent förra året.. hon hade skickat efter en specieldesignad kalender med roliga kort från året som gått.. ! den är så himla fin,, det va en toppen present, den pryder nu väggen på mitt kontor kalasbra. :) och jag blir lika klad varjegång jag kollar på den., just detta kortet är från när vi tog studenten förra året, sen finns det en salig blandning av kort från balen, utgångar, sommaren, spexkort m.m... hon lyckades få med allt.. ett toppenbra födelsdagspresent-tips ;)
världens bästa familj posar så snyggt framför kameran med t-shirtar och hela kittet. ;)
så bäst...
världens bästa familj posar så snyggt framför kameran med t-shirtar och hela kittet. ;)
så bäst...
en kalenderflicka..
på sätt och vis, jag gå ju ingenstans utan min kära, special beställda kalender och jag skriver ner allt, nästan precis allt.. det sitter i sen skolan, mitt och krull's största nöje under lektionerna va att sitta och kladda och skriva ner saker i våra kalendrar, nördigt ja vet.. men det va väl ungefär den nyttan vi gjorde.. vi fick dock en del pikar för detta.. men va fan, vem bryr sig.. jag skriver fortfarande ner allt. och jag vet att carro gör det med.. hon diggade nämligen min nya almanacka skarpt.. den är cool.
om jag blev glad när jag hittade sidan personlig almanacka !
en skräddarsydd almanacka bara till mig ! det kan ju inte bli bättre..
♥
om jag blev glad när jag hittade sidan personlig almanacka !
en skräddarsydd almanacka bara till mig ! det kan ju inte bli bättre..
♥
konsten att gå vilse i Kungsbacka..
(notis; för er som nu inte råkar veta vad Kungsbacka är, så är det en liten stad, strax söder om Göteborg)
jo, precis så här gör man för att tappa bort sig i Kungsbacka..
Man ger sig ut på en springrunda tillsammans med G och N,. jag har sprungit där en gång förrut, tidigt förra hösten någongång. observera att det är väldigt svårt att springa detta så kallade spåret om du inte sprungit det flera gånger förrut och verkligen vet vilken väg du ska springa, då detta spåret inte är som alla andra utan går några korta sträckor i skogen, genom gång tunnlar, bostadsområden och lekplatser för att sedan avslutas en kort bit i skogen igen.(och det är inte markerat någonstan hur du ska springa som det är i vanliga spår).
det var trots detta väldigt mycket folk ute och sprang igår.. men när det ligger till så att N har legat i hårdträning när vi har varit borta och hela vintern och har lagt sig till med äckligt bra kondition och G som alltid har bättre kondis och orkar mer än han tror, medan jag liksom har tappat allt, inklusive den lilla grundkondisen jag hade plus att mitt knä inte är vad det en gång va, efter X-antal operationer.. som ni kan räkna ut själva halkar jag givetvis lite efter.. efter lite mer än halva vägen har tröttheten satt in och smärtan i knät börjar bli outhärdlig, så jag beslutar mig att gå några meter för att sedan både springa och gå lite om vartannat.. så svårt kunde det väl inte vara att hitta ? det var ju så mycket folk överallt så det va la bara att följa efter någon tänkte jag så smart... när jag kommer dit vägen delar sig i tre olika vägar är det ju givetvis inte en männiksa så långt ögat kan nå, efter några minuter dyker det upp en mamma och en son, perfekt tänkte jag, dem följer jag efter..
men ack så fel det kändes, kände inte igen mig någonstans och när vi hade sprungit genom ett och ett halv bostadsområde fick jag en känsla om att detta nog inte va den vägen som jag skulle sprungit.. och vad händer jo, denna mamma med son visar sig bo längst ner i bostadsområdet.. ops.. LOST va ordet ja
trodde jag skulle hitta min väg tillbaka, så svårt och långt kan det väl inte vara ? det sluta med att jag sprang igenom ett halvt bostadsområde till och kom ut på stora vägen och lyckades hitta min väg tillbaka till där vägen delar sig och slutet av den grusväg vi kom på., och där så käckt kommer G och N som nu är inne på sitt andra varv, kvällen är räddad och jag springer nu hela vägen tillbaka och höll mig max 1m bakom dem.. så tillslut kom jag tillbaka och nu går jag nog inte vilse där igen.. och jag ska smygträna ensam så jag får tillbaka min kondition en gång för alla..
jo, precis så här gör man för att tappa bort sig i Kungsbacka..
Man ger sig ut på en springrunda tillsammans med G och N,. jag har sprungit där en gång förrut, tidigt förra hösten någongång. observera att det är väldigt svårt att springa detta så kallade spåret om du inte sprungit det flera gånger förrut och verkligen vet vilken väg du ska springa, då detta spåret inte är som alla andra utan går några korta sträckor i skogen, genom gång tunnlar, bostadsområden och lekplatser för att sedan avslutas en kort bit i skogen igen.(och det är inte markerat någonstan hur du ska springa som det är i vanliga spår).
det var trots detta väldigt mycket folk ute och sprang igår.. men när det ligger till så att N har legat i hårdträning när vi har varit borta och hela vintern och har lagt sig till med äckligt bra kondition och G som alltid har bättre kondis och orkar mer än han tror, medan jag liksom har tappat allt, inklusive den lilla grundkondisen jag hade plus att mitt knä inte är vad det en gång va, efter X-antal operationer.. som ni kan räkna ut själva halkar jag givetvis lite efter.. efter lite mer än halva vägen har tröttheten satt in och smärtan i knät börjar bli outhärdlig, så jag beslutar mig att gå några meter för att sedan både springa och gå lite om vartannat.. så svårt kunde det väl inte vara att hitta ? det var ju så mycket folk överallt så det va la bara att följa efter någon tänkte jag så smart... när jag kommer dit vägen delar sig i tre olika vägar är det ju givetvis inte en männiksa så långt ögat kan nå, efter några minuter dyker det upp en mamma och en son, perfekt tänkte jag, dem följer jag efter..
men ack så fel det kändes, kände inte igen mig någonstans och när vi hade sprungit genom ett och ett halv bostadsområde fick jag en känsla om att detta nog inte va den vägen som jag skulle sprungit.. och vad händer jo, denna mamma med son visar sig bo längst ner i bostadsområdet.. ops.. LOST va ordet ja
trodde jag skulle hitta min väg tillbaka, så svårt och långt kan det väl inte vara ? det sluta med att jag sprang igenom ett halvt bostadsområde till och kom ut på stora vägen och lyckades hitta min väg tillbaka till där vägen delar sig och slutet av den grusväg vi kom på., och där så käckt kommer G och N som nu är inne på sitt andra varv, kvällen är räddad och jag springer nu hela vägen tillbaka och höll mig max 1m bakom dem.. så tillslut kom jag tillbaka och nu går jag nog inte vilse där igen.. och jag ska smygträna ensam så jag får tillbaka min kondition en gång för alla..
men ändå, typiskt liksom...
♥
