det är ett stort hål i hjärtat han lämnade efter sig för snart tre år sedan, min William !! han bor numera i Kalmar och har det verkligen hur bra som helst ! tjejen som har han heter mimmi och de är sällan utanför topp3 på sina tävlingar, i helgen va de på det årliga nationella meetinget i Västervik och va 2:a i tre klasser och 3:a i en klass !!!   så himlans bäst är dem !!  det glädjer mig, samtidigt som det påminner mig om hur ont det gör i mig varje gång jag tänker på honom, saknaden är så enormt stor, det går liksom inte att förklara..
det sticker till i hjärtat av saknad varje gång jag klickar mig in på de senaste resultatlistorna..
han var hela mitt liv i 4år, vi gjorde allt ihop ! vi byggde upp ett förtroende och startade om från noll, när han kom från england, det var min dåvarande tränade som tog in honom, va han så illa tilltygad, han va livrädd förr allt och alla och det gick absolut inte att sitta på honom. men jag byggde upp honom och gjorde honom till det han är idag. och idag är han en av sveriges bästa tävlinsponnier !!



varför jag har tänkt så mycket på honom just den här veckan är för att de som har honom ringde här om dagen och var intresserade av küren jag gjorde till honom för några år sedan. för att det började bli aktuellt för de att rida kür nu till sommaren.  så idag har jag rotat fram kürskiva, musik, program och alla anteckningar bland annat damm i en av mina skrivbordslådor hemma..
det är med tårar rinnande ned längs kinderna som jag kollar på DVDskivan med programet inspelat för snart tre år sedan, med mig i sadeln....
trots att saknaden hugger i hjärtat oh tårarna fortsätter att rinna (dels utav saknad och dels för att det va knappt en månad innan jag pajjade knät, vilket förstörde allt!!) kan jag inte låta bli att trycka på play om och om igen...
jag lever mig tillbaka till den tiden, saknar tävlingarna, saknar det livet men mest av allt saknar jag william, inte själva ridningen, utan william, min lilla william, trots att han fyller 11år iår kommer han alltid att vara min lurviga och valpiga 4a åring med alldeles för mycket päls och det västa matvraket och godismonstret som funnits ! nu kommer leendet på mina läppar tillbaka.. vi upplevde så mycket och hade så roligt..



det är med gråten i halsen som jag skriver detta så jag vill helst inte prata om det, jag behövde bara skriva av mig lite..
♥ William ♥